dotdotdot

Ja vad må jag säga. Dagen har gått fooort. Först jobb, brände mig ytligare två gånger, var av ena på samma finger som igår vilket jag nu såhär på efterhand tycker var väldigt onödligt, vilket jag ioförsig redan tyckte när det hände, men då hade jag inte tid att tänka på det så mycket.

Samlade förövrigt några vuxenpoäng till idag, när jag ändå höll på menar jag. Japp, tvättade på helt egen hand, vilket gjorde mig orolig och paranoid när jag drog mig mot jobbet. Ja för tänl om hela tvättmasinen skulle sprängas och ut strömma en herrans massa vatten som gjorde att lägenheten fick vatten skador och även den under. Sen kom jag på att det skulle vara lite svårt att det skulle bli så mycket vatten på golvet då jag hade varit hemma halva tiden maskinen varit igång. Och sen kom jag på att jag överdrev en aning och att jag kanske fokuserar förmycket på fel saker, så jag fortsatte gå mot jobbet.

Väl på jobbet rulla det på fint. Mycket människor, och många ville olika saker. Kom en klagande mamma till mig över att hennes son fått nått fel med sin beställning, och elak som jag är pekar jag på en av mina kollegor och säger att hon ska ta det me honom och avslutar med min vanliga fras "I'm new here." Hur länge jag nu kan hålla på med den vet jag inte eftersom jag faktiskt snart är inne på min fjärde vecka där. Men det kunderna inte vet, tar inte heller dem någon skada till och inte mig heller för den delen.

Väl hemma märker jag att vattnet från tvättmaskinen inte ligger på marken och att tvätten är ren och fin, stolt hänger jag upp den och sedan fram med datorn ett tag.

Får ett telefon samtal från far min som undrar om vi ska ut och äta. Trevligt, trevligt tänker jag och tackar där efter ja. Ja och trevligt var det, åt på den spanska resturangen nära oss. Och mätt blev jag, men tydligen inte så mätt att jag väl hemma igen kunde sätta i mig en Panna Cotta jag fått från pappsen dagen innan. Men intala mig själv att det finns inget bevis på att jag ätit den och därför har det inte heller hänt, så det så. Ioförsig såg pappa när jag åt den, men jag får väll muta honom med pengar eller i värsta fall godis om han tänker säga något.

---

Ja jag kan ju föröverigt säga, nu när jag ändå håller på att skriva världens längsta inlägg, att jag saknar mina bröder. Ja gott folk, sanna mina ord, för detta trodde jag minsann inte jag skulle skriva såhär tidigt i min vistelse här i England. Och jaja nu vet jag väll att jag inte brukar se dem allt för ofta i Sverige heller men bara för att jag nu är 2 timmar bort med plan blir det lixom en saknad i sig. Ja om ni nu förstår vad jag menar, för det gör jag klappt själv ibland.
Men iallafall, det jag ville få fram med detta var att min bror erkännde idag att han saknar mig. Ja hör på maken, det gjorde han faktiskt!!!
Eller okej jag erkänner, men bara för att jag vet att han kanske läser detta, att jag tvinga honom, lr nej inte tvinga, men jag kanske böjde lite på orden när jag prata med honom och i princip sa till honom att säga det, och som en snäll storebror som han är fatta han vinken. Tur det.

Så här blir det en bild på syskonskaran Higgins, bara för att jag tänker på er ibland.


Jag har för mig att denna bild kanske spökar i ett tidigare inlägg, men det struntar vi i tycker jag.

Ja bröder, ni e rätt bra faktiskt.


Peace!